Deckarliv.

Just nu läser jag en svensk deckare. Min kollegas sambos brors sambo är svensk och ibland får jag lite lektyr. Inga böcker jag skulle köpa själv men jag tänker att läsa något är bättre än att inte läsa alls.

Det är lagom krångligt att läsa en deckare. Det är framför allt en bok som inte kräver speciellt mycket koncentration (för den lilla koncentration jag har används upp av att jobba heltid med konstant sömnbrist). Igår kväll, när jag låg och läste på soffan, gick det dock upp för mig varför jag inte blir speciellt intellektuellt stimulerad av att läsa en deckare. Även om just de här författarna har ett rikt språk, intressanta karaktärer och en spännande historia så har jag långtråkigt. Emellanåt är personbeskrivningarna många och detaljerade för att snabbt driva historien framåt. Och det är precis det som får mig att tycka det är tjatigt att läsa deckare.

För jag vill komma åt språket, jag vill känna formen, jag vill ryckas med i orden, jag vill andas texten. Då blir det intressant. Jag vill kunna känna meningarna i min kropp.

Det är precis en sådan bok jag försöker skriva. En roman som äter mig inifrån. På franska. Jag har inte bråttom. Och är inte pretentiös.

10 juli.

Började skriva ett inlägg innan semestern (10 juli)...  Något kom emellan och det blev aldrig postat.

Det är inte någon riktig ordning på den här bloggen längre. Har inte fått tummen ur på väldigt länge. Och får det inte nu heller egentligen mer än för dessa rader. Lite svårt att veta var man ska börja liksom när omvärlden har känts som en stor parentes under en lång tid.

Parentesen heter föräldraledig...!
Eller mammaledighet heter det i Frankrike. Först var jag mammaledig i 3 månader med full lön. Sen var jag föräldraledig i 2 månader utan lön (med ett vårdnadsbidrag som täcker blöjinköp och lite till).


Sen hade vi extrem tur och fick en dagisplats under våren. Det föll sig så fantastiskt bra, ett nytt dagis öppnade och vi behövde således inte vänta till hösten med att kanske få en plats (då de stora barnen börjar skolan och en plats kan bli ledig).

Och jag började jobba igen. Vilket både var skönt och lite konstigt. Det var skönt att komma ut i världen igen men konstigt att lämna bort baby Mezey som knappt hunnit bli 5 månader. Men det gick jättebra och det går jättebra. Hon skrattar när hon blir lämnad och skrattar när hon blir hämtad.

Idag är det den 26 augusti och jag är tillbaka på jobbet efter en lång semester. Och tänker fortsätta blogga. Får nog skapa en del nya kategorier (exil, döden, grubbel, klagosång, undergång känns passé. Just nu i alla fall).

Hoppas du fortsätter att läsa!!