Det nya året.

Det nya året kommer att tala för sig själv.

Skriv 2013 på en papperslapp. Det är mycket viktigt att 1:an inte bara är ett rakt streck men väl med snedstrecket ner på vänster sida. Håll nu upp lappen bakvänd mot ljuset och läs.

Tack till okänd på FB för denna uppenbarelse.

Kärlek och erotik. Grunden för människan. Men det är nästan bara Erica Jong och Henry Miller som har förstått det än så länge. Kärlek och erotik bör såklart inte förstås som en dualism men som ett sammanhang. Ett sammanhang där kvinnor och män, män och män, kvinnor och kvinnor ingår. Och så vidare. Henry Miller dog 1980, samma år som jag föddes. Redan då ansåg han att det fanns föga hopp för människan. Miller menade att människan behövde födas på nytt.

Vi behöver en ny människoras, någon slags explosion, dynamit som spränger vår falska fromhet i luften. Kvinnorna kan tända den där dynamiten, men både män och kvinnor måste skapa om världen på nytt tillsammans. De kan bara skapa om den på ett sätt: genom att först skapa om sig själva. Frågan är: kommer de att vara ärliga nog för att göra det? Ärlighet har aldrig varit mer behövlig. Själva vår existens som art står på spel.

s. 310 i Henry Miller och jag av Erica Jong (1993).

Erica och Henry. Inspirerande själsfränder. Orden. Böckerna. Livet.

Nyårslöften (eller snarare livsmantra än nyårslöfte från låt oss säga 2010 eller 1980 vid önsketänkande):
inte censurera men acceptera (mig själv).
läsa mer.
älska (mig själv) mer.
skriva mer.
fortsätta söka.
bygga upp min bokfamilj.
inte glömma att var sak har sin tid.
 

GOTT NYTT ÅR!

Bodil och böckerna.

Fick Så gör jag - Konsten att skriva av Bodil Malmsten i julklapp (i Ungern där jag befinner mig nu är det för övrigt inte tomten som delar ut klapparna utan Jesus smyger in under natten den 24 och lägger paket under granen som man får öppna på juldagsmorgonen...), och känner att jag fått en till bibel att inspireras av (andra biblar har jag skrivit om bland annat här, här och här).

I Bodils bok heter ett kapitel "De besläktade" där hon berättar om vikten av att konstruera sin bokfamilj. Kan liknas vid en massa personer i form av böcker  man är besläktad med för att man har dem i sin bokhylla...

Var och en har sin boksläkt, jag har min, du har din, dina favoritböcker genom livet, då och nu, och det är din bokfamilj. Sambandet, blodsbandet mellan böckerna i en bokfamilj vet bara läsaren. 

Jag har alltid tyckt det är spännande att titta i andra människors bokhyllor, man får en ganska så bra uppfattning om vem någon är genom att kolla litteraturtitlar och författare. För det är ju lite så, du är vad du läser. Även om det bara är ägaren själv som vet varför just den eller den boken står i hyllan.

I alla fall. Nu blir min första uppgift att sätta ihop och tänka igenom min egen bokfamilj för att se

...hur det skrivna hänger ihop, blodsbanden som förenar en tecknad serie med en klassiker, med en nyskriven bok, med [m]ig själv.

Att min bokfamilj är spräcklig känns genast mycket mer spännande. Bodil ingår såklart.

PS. Fin recension av boken finns till exempel att läsa här (Tidningen Kulturen).

Välkomna världens undergång.

Det är ju många olika trossamfund som tror att världens undergång inträffar imorgon... I Paris pratar man ganska så mycket om det. Har blivit en grej liksom. Många barer spelar på det, det finns till och med en "Geek-bar" som heter just "Le dernier bar avant la fin du monde", alltså sista baren innan jordens undergång. Le Complot, ett ställe jag går till ibland bjuder i helgen in till "Le dernier bar après la fin du monde" med andra ord den sista baren efter jordens undergång. På radion rekommenderas det i skrivande stund att vidta försiktighetsåtgärder (på skoj men ändå). Och imorgon, när världens undergång skall inträffa, kommer radiostationen France Inter ägna hela dagens program åt "rädsla".

Häromdagen fick jag ett personligt brev i brevlådan som inte såg ut som räkning eller direktreklam. Mitt namn och min adress var handskriven på kuvertet. Fint och spännande tyckte jag. Inget frimärke. Någon som verkligen har ansträngt sig alltså och tagit sig ändå till min brevlåda! Men det vara tyvärr bara Jehovas vittnen som bekymrade sig... om världens undergång. De inbjuder till samtal i en lokal i mina kvarter. De lovar att inte ta betalt. Bara bekymra sig tillsammans. Vittnena förbereder en skrift där de samlar texter om den kommande undergången, hur vi kan förbereda oss och så vidare. Det känns ju tryggt.

Om några timmar flyger jag till Budapest. Skall bli spännande att se om de hanterar världens undergång där.

PS. Även om jag såklart inte tror på allt det här så kan jag inte låta bli att tänka att skönt att mitt flyg går idag och inte imorgon. Eller?
PPS. Läste precis på FB om hur Taco-folket är några av dem som oroar sig extremt mycket för undergången imorgon. Till dem kan man säga "Tac o hej!" Tack Rebecka för den.

Jag skriver alltså är jag.

Skrivblockaden.
Så jag läser istället. Henry Millers biografi av fantastiska Erica Jong. Spännande att nästan lära känna en ny författare genom en författare jag beundrar. Två frigörande människor.
Kanske kan semestern hjälpa mig till rätta. Då jag ska bada i varma källor och dricka Tokaj och äta fet ungersk julmat.
Låtsas som om det regnar. Det kommer det kanske att göra ändå.
Vänta på att Le Monde ska publicera min och Fannys insändare där vi artigt undrar om de kan hjälpa oss att identifiera några "manliga fotografer" eftersom vi bara hittar "kvinnliga fotografer" eller kort och gott "fotografer" i deras helgmagasin.

Den franska lekstugan bis.

Nu har herrarna Copé och Fillon slutligen kommit överens om att ett omval skall ske september 2013. De skall formalisera denna överenskommelse i l'Assemblé nationale (motsvarande riksdagen) ikväll. Efter sex stycken officiella möten har de äntligen lyckats enas. Så UMP-anhängarna får rösta igen.

Den franska lekstugan.

Medan Sverigedemokraterna stiger i opinionsundersökningarna råder det fortfarande kaos i UMP (det franska högerpartiet Union pour un mouvement populaire) som ännu inte lyckats välja ny ordförande. Historien är väldigt lång och påminner mest om två osäkra maktlystna spolingar i en dålig nyversion av Machiavellis Fursten. Jag har inte lyckats förstå alla turer men i stora drag gick det till så här:

För några veckor sedan röstade partimedlemmarna mellan Jean-François Copé och François Fillon. (Notera att båda heter François även om det är egentligen inte är så viktigt. Frankrikes president heter ju också François. Vanligt namn bland män i en viss grupp liksom). I alla fall. Copé utsåg och deklarerade sig själv som vinnare innan rösträkningen var offentliggjord. Copé utsågs sedan officiellt som vinnare, dock med väldigt liten marginal på knappt hundra röster. Det gick rykten om att rösträkningen var tvivelaktig med tanke på att Copé på något sätt styrde den eftersom många av hans anhängare satt i kommissionen som räknade röster. Fillon ville inte erkänna sig besegrad. Lämpligt nog visade det sig att man hade "glömt" att räkna röster i tre av DOM-TOM-departementen. Där Fillon är mer populär.

Men ack, Copé menar att det är för sent nu. Så återigen proklamerar han sig som ordförande. Och än en gång protesterar Fillon. Men Copé säger att "nej, nu är det så här det är". Fillon begär omröstning. Copé vägrar. Fillon börjar fila på en ny avvikande grupp inom UMP. Som ser dagen och får namnet RUMP. Ja, det är sant (R:et står för rassemblement, vilket betyder folksamling/återförening). Copé tycker det är "skandalöst". (Och som ny parlamentarisk grupp får de lite pengar att röra sig med. Statliga pengar). De politiska stofilerna på högerkanten försöker gå in och  hjälpa till. Inget händer. Pappa Sarkzoy har hittills hållt sig utanför men kliver nu in på scenen och pratar med var och en.

Copé och Fillon kommer slutligen överrens om att föreslå en omröstning bland partianhängarna. En omröstning om huruvida de skall organisera en ny omröstning bland partimedlemmarna för ordförandeposten!! Copé kräver då att Fillon skall avsluta sin RUMP-grupp. Fillon å andra sidan kräver att Copé avsäger sig ordförande-titeln och låter en samlad trupp leda UMP framtill omvalet planerat i början av 2013.

Men nej, det skulle vara för enkelt.

Varken Copé eller Fillon släpper på sina nuvarande positioner. Så nu är situationen blockerad. Och RUMP-gruppen fortsätter att fila idéer medan Copé går runt och låtsas vara ordförande. Kanske ända fram till 2014 då UMP håller nyval (enligt deras interna stadga). Vive la République som man säger. Demokrati i all ära.

Jag ska försöka skriva om något intressant nästa gång istället.

Fram till dess kan ni ju roa er med den här labyrinten från tidningen Rue89:

Why not liksom. Om man inte har något bättre för sig.

Att variera eller prokrastinera.

Det är inte alltid lätt att variera uppgifterna på ett kontor. Sitta vid en skärm. Skriva mail. Prata i telefon. Reglera kontorsstolen med jämna mellanrum. Hämta en kaffe. Sitta i möte. Titta ut över parkeringen. Diskutera med kollegor. Gå på toaletten. Ibland vilja springa runt i korridorerna. Dricka en flaska vatten. Sitta vid en skärm. Läsa något. Surfa för att leta upp en viktig information. Slösurfa. Trycka i sig en chokladbit. Och så vidare.

Om rytmen i ditt liv.

Variera ständigt och jämt regelbundenheterna i ditt liv. Medvetet och uppmärksamt bör du växla emellan arbete och vila, nöd och överflöd, nykterhet och rus, och även mellan bekymmer och glädje. Medvetet bör du lämna det dukade bordet när du mest njuter av överflödet, och medvetet bör du ta itu med bekymren och uppgifterna med vilkas hjälp du växer. Inte i någon situation får du vara högfärdig. För ursprunget till allt, den gudomliga tanken, anden som styr världen tål inget självsäkert välbehag, övermodig förnöjsamhet eller någon dåsig och lat tillfredställelse. Förändras och förändra hela tiden, slut dig till någon och offra något, ge alltid tillbaka något när du själv fått något, ge alltid vidare det du har fått, antingen på det ena eller andra sättet... Bara lev inte "tryggt". Vänta på stormen och eldsvådan istället. Och bli inte förvånad och jämra dig inte när stormen och eldsvådan kommer. Säg då lugnt: "Här är den". Och då ska du släcka och försvara dig.

Kapitel 31, Visdomsord för vardagsbruk, Sándor Márai (1943).

Han säger det igen. Det där som jag alltid har tänkt. Bara lev inte "tryggt". Förändras och förändra hela tiden. Ja men precis! Fasta inte i rutiner bara för att det är bekvämt. Men ack så lätt. Se till att göra vad du mår bra av. Ja men precis! Dock tror jag att människan är en väldigt bekväm varelse och oftare prokrastinerar än varierar. Lätt för Márai att uppmana till variation, på hans tid var varken globaliseringen, datorn eller Internet uppfunna... Idag har ju var och varannan människa fastnat framför en skärm och vi matas mer eller mindre med samma information och trender.

Nåväl.

Vandringsvägen går lite långsamt nu. Snigelfart. Och det är väl just det som är bra. Så att jag hinner tänka efter hur jag ska variera mig. Stort behov av rutiner men ännu större behov av att få olika stimulanser. Vill gå till höger och vänster samtidigt för att få perspektiv. Fysiologiskt sätt rent omöjligt (alltså jag tar nästan tillbaka det, i en del yogaövningar strävar man just efter att låta kroppen sträckas upp och ner och höger och vänster samtidigt hehe...). Och samtidigt innerst inne veta att det inte går att pressa fram något.

Jag tänker att jag aldrig får sluta vandra den där vägen som ofta är lång och snirklig. En väg som inte går igenom datorn. Ut i friska luften!

Variation med en dos prokrastination.

Så att jag sen är beredd att ta emot stormen och eldsvådan.