Resa i fantasin

Je veux montrer la porosité de la frontière entre l'imaginaire et le réel.

Orhan Pamuk

Visa hur gränsen mellan verklighet och fantasi är porös. Försedd med små luftfyllda håligheter. Att gränsen är spröd och bräcklig. Så blir litterära fantasier verklighet när Orhan Pamuk öppnar ett högst personligt museum i Istanbul. Oskuldens museum där fiktionens kärleksobjekt mellan Kemal och Füsün ställs ut i små vitrinskåp. Till exempel 4213 av den sistnämndas cigarettfimpar. Som Kemal omsorgsfullt har plockat upp en efter en för att känna Füsüns läppar och mun. Eller det borgerliga istanbulska livet där man åker på skidsemester eller går på restaurant och bio i Beyoglukvarteren. En resa i känslor och litteratur.

Jag läser bara om det i Le Monde. Men äter lite Turkish Delight. Låter herr Pamuks påhittade limonad Meltem sippra ner.

Så tittar jag på hur regnet och solen bråkar om varsin plats. Kanske att de enas i en regnbåge. Lyssnar på vinden. Känner ett svagt os av kattpiss i Bagnolet.

Invigning den 28 april. Jag var där en liten stund.

En politisk saga

Det var en gång en liten flicka som hette Marine och en liten pojke som hette Nicolas. De kände inte varandra. Men de var nog ganska så lika varandra. Glada och harmlösa små sprättande barn. Sedan blev Marine kvinna och Nicolas blev man och de påbörjade båda en politisk karriär. På varsitt håll men ändå tillsammans.

©Robin King

Il y avait une fois une petite fille qui s'appela Marine et un petit garçon qui s'appela Nicolas. Ils ne se connurent pas. Mais ils se ressemblèrent sûrement. Des petits enfants joyeux et innocents. Puis Marine devint femme et Nicolas devint homme et les deux commencèrent une carrière politique. Chacun de son côté mais ensemble.

Heja Hollande

Frankrike har röstat Hollande. 28,63%. Resultatet visar en stark önskan för politisk förändring. Sarkozy fick nöja sig med 27,08%. Folk är trötta på bling-bling presidenten. Men chockerande 18,01% har lagt sin röst på Le Pen. Det är det "osynliga" folket. Och de är många. Över sex miljoner människor. Sorgligt. Ilska över samhället. Besvikelse över Sarkozys lovord från 2007. Mélenchon kammade ihop 11,13%. Det är en bra siffra även om den inte slår Le Pen. En ny samlad vänster börjar hitta sin plats. Som tror på människor och inte på kapital. Joly lyckades dessvärre inte komma så långt med sina 2,28%. Frankrike är inte redo för en icke-fransk kvinna som tror på ekologi och hållbar utveckling.
Men det ska bli intressant att se hur de olika kandidaterna kommer att uppmana sina väljare att rösta i andra omgången. Le Pen kommer troligtvis råda till att avstå från att rösta överhuvudtaget. För att inte klappa Sarkozy på ryggen. Och då försvinner en stor andel röster som skulle kunna läggas på Sarkozy. Men de kan också läggas på Hollande som vill lossa Frankrike ur den onda spiralen. Var Bayrou står är det inget som vet ännu. Lite till höger, lite till vänster. Mélenchon och Joly stöttar Hollande. Mycket kan hända den 6 maj.

Les maîtres du désordre

Oordningens mästare.

Den perfekta oordningen.

All ordning, även den gudomliga, är fundamentalt operfekt, begränsad och hotad av implosion.

Gå till musée du quai Branly (som för övrigt är Chiracs verk). Insup den fantastisk oordnade atmosfären som råder på bottenvåningen. Människan har alltid varit på gränsen till galenskap. Använt sig av yttre och inre demoner. Afrikansk voodo, indianska medecinmän, europeiska häxor. Och så vidare. Blandat med dagens nya former.

Konstant kontrast.

För att behålla en så kallad balans i universum.

Att ta i hand.

Presidentkampanjen går långsamt.
Kandidaterna är ej förankrade i verkligheten.
Men om fem dagar gäller det.
Och så debatteras det huruvida körkortet skall regleras.
Känns som ett mycket väsentligt ämne
Gnistan är långt borta.
Sarkozy och Hollande slänger gammal ost på varandra.
De hade på varsitt håll 100 000 åhörare på sina möten i söndags.
Sarkozy skakade hand med folket. Det är lite hans grej bland folkmassor. Visa hur han är en med folket. Plötsligt tog han av sig sitt armbandsur värt 50.000 € som han fick i present 2007 från Carla Bruni. Ja, det var när han skulle skaka hand med två svarta män. Fint gjort av Frankrikes president. För övrigt vill Sarkozy bli kompis med de andra papporna i parken om han inte blir omvald.
Och i familjen Chirac kommer alla att rösta på Hollande.
Förutom Bernadette. Hon gillar Sarko.