28 februari 2012

Mera Audre

The master's tools will never dismantle the master's house.
Audre Lorde

Hon var så himla bra. Denna Audre. Som kämpade hela sitt liv. För svartas rättigheter. För homosexuellas. För mödrars. För cancersjukas. För kvinnors. För sig själv. Smart poet.
Hursomhelst.

Tänk nytt. Tänk längre.

I en värld där vi kryper framåt men där det samtidigt ibland känns som om vi jagas tillbaka till feodalsamhället. Eller är det jag som står och stampar? Alltid lättare att skylla på omvärlden.

I Sverige pratas det om hen. I Frankrike om Mademoiselle.

Nya verktyg. Nya andetag.

Min tillvaro finns mittemellan. Men jag måste leta efter den hela tiden. Bland alla strukturer. Av makt. Av kön. Av gränser. Av relationer. Av tid.


26 februari 2012

Paris by night

Voj voj voj. Fick mig igår en släng av vuxendom när jag konfronterades med nattens ungdomar som tog Paris metro i anspråk. Förbarmade mig över att inte ha råd med taxi. Men var för långt hemifrån för den sortens lyx. Stod och lutade mig mot en ståplats bredvid min konstnär på linje 4 i riktning mot Porte de Clignancourt. Och började titta på kidsen. En spelevink i glasögon med flickvän klev på vid Saint-Germain-des-Près. Han höll kvällens rester av en smulpaj i ett fat och försökte truta i diverse passagerare.

-ÄT LITE SMULPAJ HÖRRNI!!

Det var till slut en annan yngling som nappade. Han sa att den var mycket god. Vid les Halles klev det på horder av kiddos. Helt plötsligt är det väldigt trångt och en smulpaj vandrar över huvudena. Chauffören (säger man chaufför?) kör jäkligt snabbt och det svajar en del i vagnarna. Ser i nästa ögonblick att tjejen framför mig lutar oroväckande huvudet nedåt. Omgiven av sina spanska landskamrater hoppar hon av på nästa station. Och lämnar efter sig en härlig pöl av kvällens intag. Mina skor. Konstnärens skor. Någons jacka bredvid. Vet inte vad hon hade ätit men tur nog något luktfritt. Inga kemiska substanser som ångade alltså. Bara en färgglad palett. Smulpajen och hans flickvän gick av någon station senare. Tror att pajen var slut. Vi förflyttade oss i vagnen för att slippa åka metro med fötterna i spya.

Vid Réamur-Sébastopol bytte vi till 3:an. Hittade en kran med vatten i jordens undergångar och kunde spola av fötterna. Det var väldigt befriande. Mindre folk på linje 3. Ingen spya. Mest trötta människor. Hoppade av vid Gambetta. Hemma. Och fast besluten att fortsätta åka metro så att jag inte blir en sådan där som tittar på världen genom ett taxi-fönster.

21 februari 2012

Au revoir Mademoiselle!

I min just nu ömma tillvaro (i all entusiasm trillade min cykel på mig när jag bar upp den för några trappsteg när jag snavade in mig i mina byxor som för övrigt aldrig har varit några favoriter och jag landade på knäna som nu smärtar ganska så högt) så sprider sig värme och hopp inom mig när jag läser att "Mademoiselle" det vill säga FRÖKEN och "Nom de jeune fille" det vill säga EFTERNAMN SOM UNG FLICKA (med andra ord ogift) och "Nom d'épouse" det vill säga EFTERNAMN SOM GIFT troligen kommer att strykas från det administrativa pappersträsket och därmed inte längre kommer att fortsätta träta gamla könsroller.

You go Frankrike!

Kampanjen började i höstas (DN skrev om det här) då kollektivet Osez le féminisme började lobba för att kategorin Mademoiselle var överflödig. Det räcker med Madame. Precis som män alltid är Monsieur.
 
Så varför redogöra för sin status som gift eller ogift när du skriver in dig på biblioteket? Varför är det viktigt att informera om ditt civilstånd när du skaffar ett poängkort i mataffären (som bara är konsumtionspropaganda ändå). Varför skall banken veta om du är gift eller ej? Och så vidare.

Jo, det är väl inte knepigare än så att de gamla patriarkala strukturerna lever kvar där kvinnan inte har ett eget liv utanför sitt äktenskap. Till exempel var det först på 70-talet kvinnor fick lova att öppna ett EGET och personligt bankkonto. Jeeeeesus.

Jag har ju i och för sig svårt för titlarna över huvudtaget, känns lite förlegat. Men men. Förändringarna sker låååååååångsamt i det konservativa Frankrike. Men jag är hellre Madame Mezey än Mademoiselle. För fan, jag är ju över 30 nu också. Ingen liten fröken. Gift eller ej, spela roll.

Visste ni förresten att otrohet är olagligt i Frankrike? Du kan inte bli straffad för det längre dock. Phew.

Rättelse : Ehm, det där med 70-talet, jag var lite för ivrig igår kväll. Det var faktiskt redan 1943 som kvinnor fick öppna ett bankkonto utan att behöva en tillåtelse från sin äkte make...  och 1965  förlorar de äkta männen sin veto över hustruns rätt att förvärvsarbeta. Till exempel.

20 februari 2012

Jag är en utvandrare

Läser på DN att fler svenskar utvandrar nu än på Karl-Oskars och Kristinas tid. De flesta tar sig till grannländerna och väldigt många emigrerar till okänt land. Jag finns säkerligen med i statistiken över utvandrare till Frankrike som hamnar på 11:e plats. I alla fall så hittar CSN och PPM mig. Total lycka.

Att vakna till populism

Jag har aldrig varit känd för mitt goda morgonhumör och imorse späddes det på av nyheterna. Solen sken in i mitt sovrum och det var i och för sig mycket behagligt men jag blev snabbt illamående.


Sarkozy har startat sin valkampanj en force. Hans vassa stämma från folkmötet i Marseille igår skar genom klockradion och plågade hela min kropp. Runt 10-12 000 entusiastiska människor lyssnade på honom när han deklarerade sig som "folkets kandidat" och som ska göra allt för att "skydda folket". Han faller tillbaka i sitt leitmotiv från förra presidentkampanjen: La France, aimez-la ou quittez-la (Älska Frankrike eller lämna Frankrike) men kampanjen går nu under La France forte (Det starka Frankrike). Denne ettrige lille man hyllar familjen och det heterosexuella äktenskapet som en stomme i den franska identiteten. I sann extremhöger-anda fortsätter han att koppla samman arbetslöshet och invandring. Han går till och med så långt att han vill införa folkomröstningar så att folket skall få uttrycka sig i dessa frågor.

Nästa obehagliga sekvens i mitt uppvaknande får jag när Marine Le Pen gormar om att allt kött som säljs i Parisregionen är halalslaktat. Detta är rent påhitt enligt de yrkesverksamma inom slaktarbranschen, som understryker att majoriteten av franskt kött inte är slaktat enligt religiösa riter som halal eller casher. Att hon drar igång den här debatten igen (för två år sedan opponerade hon mot sig införandet av halal på vissa av hamburgerkedjans Quick's restauranger) grundar sig säkerligen i hennes låga siffror i opinionsundersökningarna och Sarkozys flirtande med extremhögern. Hon måste ta sina idéer ett steg längre helt enkelt för att behålla sina väljare. Le Pen gör sig även lustig över Sarkozys tal från Marseille i en spontanimitation av Dalidas Parole Parole som refererar till tomma lovord.

Det hela är mycket obehagligt. Deras respektive idéer och syn på samhället framför allt. Men det är också väldigt sorgligt att se hur deras polariserande politik bygger större klyftor i ett land som redan lider av stora klasskillnader.

17 februari 2012

Klagosång

Lite meningslös klagosång efter min promenad i småduggande grått regn. Ledig fredag men efter alltför mycket rödvin och trevligt sällskap så går min hjärna och kropp på halvfart idag.

Under min långsamma promenad iförd joggingskor och svart kappa så gick jag förbi en grupp skolkids.  Jag blev ledsen av alla kids med blå tunga för att de konstant suger på en klubba som måste vara fullproppad med väldigt mycket färgämnen. Och allt socker de stoppar i sig. I torsdags följde jag med en skolklass på en utställning. Vi tog metron klockan 9 på morgonen. Alla stoppade i sig godis. De får nog diabetes snart.

15 februari 2012

Fransk kuriosa

Jag hyllar slösurfandet. Har trillat över mycket kuriosa idag. Till exempel att ordet homsexualitet myntades av ungersk-österrikaren Károly Mária Kertbeny i mitten av 1800-talet. Intressant med tanke på hur Ungern idag mest bedriver häxjakt mot homosexuella där premiärministern stoltserar med kristna moraliska värderingar som grund för den ungerska identiteten. Även om jag faktiskt blev glad när jag läste den här artikeln då jag kände att Le Monde försökte rätta till sina tidigare misstag då de, som de flesta andra utländska media, har tryckt ner Ungern och gottat sig i att ha en syndabock att slå på utan att en enda gång ens försöka förstå läget i Ungern genom att väga in sovjetkommunismen och post-kommunismen. Eller det Habsburgska väldet för den delen. Det vill säga många sekel och tilll med århundrade av förtryck.

Eller att det i den chica Parisförorten Suresnes finns en jämställdhetsansvarig på kommunhuset. Att hon har ett mycket svenskklingande namn gör det hela mer förståeligt. Jag inser hur långt Sverige har kommit när det gäller att föra en konkret jämställdhetspolitik. Franska samhället befinner sig ljusår ifrån rådande svensk konsensus. Men det blev i alla fall rabalder och protester gentemot filmen  Les Infidèles och dess affich men som då redan visades censurerad eller ändrad från de ursprungliga afficherna.


Igår möttes jag konstant av män som alla bar en blombukett. Den här kampanjen kanske kan få män att diska istället för att köpa blommor eftersom 80% av hushållsuppgifterna fortfarande utförs av kvinnor som också tar hand om barnen dubbelt så mycket som de franska männen och detta anses helt NORMALT.

Därför blev jag mäkta förvånad när jag läste om könsskillnader i hjärnan på DN Vetenskap. Jag trodde det var förlegat att betona skillnader mellan kvinnor och män. Men ok. Jag får lära mig att män har lättare för att bygga ihop en IKEA-möbel än kvinnor. Vilken tur att jag här i Frankrike inte behöver bekymra mig om det eftersom alla utgår från att jag kan sätta ihop de famösa IKEA-möblerna eftersom jag är svensk.

Ett stycke hormonpaket som är tabu

Denna fatala kvinnoattiralj. PMS. Pre-menstruella syndrom. Som vi vet väldigt lite om. Kan lätt avfärdas med "jaha, är du i den perioden". Precis som om det skulle underlätta mitt tillstånd. Jag sitter på mitt kontor och är extremt butter. Mina kollegor fattar inte att jag vill att min dörr skall vara stängd. Och jag vill bara skrika ut att JAG HAR PMS SÅ LÄMNA MIG IFRED. Men då kommer jag ju att skrämma dem. Och fy skäms på mig att bli så privat och redogöra för mina "kvinnliga" skamfläckar som heter hormoner. Och kanske att jag inte heller vill bli reducerad till ett hormonpaket. För om jag uttryckte mitt pms-tillstånd, utan att diskutera djupare med personen (läs manlig kollega) jag har mittemot mig, så skulle jag ju bara betona bilden av "kvinnan som okontrollerbar hormonhysterika". Så därför tjänar det ingenting till att säga något till någon som ändå bara skulle bli rädd över att en kvinna tog plats och informerade om hur hennes kropp fungerar. Inte idag i alla fall. Men PMS får inte vara ett tabu. Även om det är svårt på en arbetsplats att veta hur långt jag kan gå. Jag vet inte hur mycket mina manliga kollegor bryr sig faktiskt. Även om jag tror att vi inte kan nå någon slags jämställdhet över huvudtaget om män inte intresserar sig för hur kvinnor känner och tvärtom. Dialog för att kunna förstå varandra. Utopi..?

14 februari 2012

Körkortsaggressioner

En kompis körde upp för några veckor sedan. Redan under körningen kände hon på sig att hon nog inte skulle få godkänt. Men fick väl hållas på halster upp till en månad av körkortsmyndigheten som numera meddelar per post huruvida man har klarat sin uppkörning eller ej. En säkerhetsåtgärd då så många körkortsaspiranter tar ut sin ilska på den stackars läraren som snällt men bestämt ger negativt besked.  Men det verkar som om alla aggressioner ändå hittar sin plats i den parisiska trafiken.

.

7 februari 2012

Bagels och bilmässa

Amerikan på besök i Paris för att gå på antikbilmässa. I bagaget: bagels, jordgubbar, grapefrukt, hallon, creamcheese, skinka, ost importerad från Schweiz, soppa på burk, två datorer, massa euro och dollar och pund, lite piller (kanske för att sänka kolestrolen eller nåt).

- I'm sure that you often hear that you are bright, but do you know that you are very beautiful? (Som nordamerikansk vit överviktig medelklassman med en law-degree i bakfickan och fru och två barn har han fått lära sig att det är så här man talar till kvinnor för att ge en komplimang).

-Ja ja. Det var ju snällt av dig (enklast att gå in i den förväntade kvinnorollen, orkar inte argumentera).

- You're beautiful, and yes, I like you the way you are "natural", but you could do some effort to shine some more. Not that you're not beautiful as you are. But just something. It would do you really good (Som nordamerikansk vit överviktig medelklassman med en law-degree i bakfickan och fru och två barn har han fått lära sig att kvinnor ska se naturliga ut men skall vårda sitt utseende dvs sminka sig och föna håret).

- Ja. Ok. Men jag gillar mig som jag är (varför ens försvara mig?)

-Yeah, I'm just saying. (Som nordamerikansk vit överviktig medelklassman med en law-degree i bakfickan och fru och två barn har han fått lära sig att han vet bäst).

- Jaha ja. Ok.

-Oh Anna, I could stay here and talk to you all day. (Som nordamerikansk vit överviktig medelklassman med en law-degree i bakfickan och fru och två barn har han fått lära sig att det är viktigt att smickra kvinnor).

- Jaha ja. Ok.

- And your boyfriend, well, you know that you could get somebody much better. It's important to have some money. (Som nordamerikansk vit överviktig medelklassman med en law-degree i bakfickan och fru och två barn har han fått lära sig att man skall arbeta och tjäna pengar så att man kan köpa ett hus och försörja fru och barn).

- Jaha ja. Ok.

- I mean if I wasn't married I'd try to get you even though you're not interested in me. How old is your boyfriend, oh my, he's 10 years older than you. Well. (Som nordamerikansk vit överviktig medelklassman med en law-degree i bakfickan och fru och två barn har han fått lära sig att alla kvinnor vill gifta sig och ingå äktenskap med en jämnårig man eller någon som är max 3 eller 4 år äldre).

- Jaha ja. Ok.

- Anna, I left you som ham and some swiss cheese in the frigde. Some strawberries and some grapes. And grapefruit. You know what grapefruit is? (Som nordamerikansk vit överviktig medelklassman med en law-degree i bakfickan och fru och två barn har han fått lära sig att det är bäst att inte handla lokalt och att det inte är säkert att icke-amerikaner vet vad citrusfrukter är för något).

- Jaha ja. Ok.


Och den vita överviktiga nordamerikanska medelklassmannen åkte hem till sig igen. Övertygad om att hans sätt att leva på är det bästa.