En hyllning till Björnarna.
Ett klassiskt franskt hak som ligger på gatan nedanför mig.
Det är där jag brukar dricka mitt kaffe, det är där jag tar ett glas efter jobbet, det är där jag släcker törsten med öl eller panaché när det är varmt och kvavt, det är där jag dricker några glas vin av olika slag beroende på humör och säsong. Det är där jag träffar folk. Ibland går jag dit själv. Ibland har jag bestämt träff med någon. Ibland äter jag där också. Men mest blir deras jordnötter eller japanska blandning av snacks som kommer med drinken haha.
Utåt sett så påminner det om alla andra bistros och caféer som finns lite överallt i Paris. Men det är något speciellt med björnarna. Det är sånt väldigt trevligt ställe dit så många olika människor går. Jag tror det är därför det är så skönt att vara där.
Välklädda eller nedklädda parisare, gamla knegare, unga studenter, underbetalda kulturarbetare, buttra pensionärer, yppiga kvinnor, tråkiga barnfamiljer, filosoferande författare, slappa fransmän, kära par, pratglada kompisar, sura skådisar, heterosexuella män, ambitiösa utlänningar, högljudda tonåringar...
Jag är väl lite av en blandning av allt det där.
Terassen är stor och välkomnande. Alla får alltid plats på något vis oavsett hur mycket folk som redan sitter där. Och personalen är alltid trevlig och omtänksam. Även om de har massvis att göra.
Och idag fick jag en gratis cola. Det var ju schysst. När jag ville betala så sa Selim att nah, det är lugnt, det var ju bara cola på glas. Tack sa jag och blev väldigt glad. En liten cola gjorde min eftermiddag.
Ett andra hem liksom. Det är bra att ha i storstadmyllret där jag ibland känner att jag försvinner.
