Sol i mitt ansikte med Edith

Söndagssol. Söndagstidning. Söndagslunch. Söndagsbio. Söndagstrivsel. Ett försök i att dissikera söndagen. För at nå söndagsbalans.


Solen inger frihet. Himlen klarnar. Den parisiska gråheten luckras sakta upp. Staden blir genast större. Jag kan andas. Men de grådova haussmanska husen mot den gråvita himlen fångar mig, stänger in mig i ett minimalt grått rum. Ingen väg ut. Jag hittar aldrig en passande nyckel. Ibland tvivlar jag till och med på om det går.

Sol, jag välkomnar dig! Ge mig styrka! Energi! Lust! Mod! Fågelkvitter!

De franska nycklarna är väldigt komplicerade i sin form. Det känns så bekant. Och nyckelknippan som bara blir större och större. Fantastiskt! Alla dessa möjligheter. För att hitta rätt. För att skapa en liten värld i den stora. Vilja avvika från den förbannade normen som hänger över oss. Men också vara en del av något och samtidigt vara sig själv.

Tack Edith för att du också hatar söndagar!

Utsikt över en parkering

Som tur är har jag stora fönster att se ut genom. Från mitt förortskontor. Som just nu mest känns som en kontorsbur. Men idag är det otroligt nog en sol på den annars så grå parisiska smoggiga himlen. Och med fågelkvitter och vårlukt från parkeringen så inser jag att min kontorsplats är ganska så bra.

Jag får till och med lov att mata ner jalusin annars blir det bastubur. Men annars har jag ingenting att berätta. Jag fortsätter att leta efter olika nycklar för att ta mig ut i friheten

Måndagsångest med animerade hjärtan

Idag har jag måndagsångest istället för den brukliga söndagsångesten. Sitter på jobbet och borde ta itu med flera olika saker men min hjärna vägrar att lyda. Min koncentrationsförmåga ligger långt nere på marken och jag försöker göra något vettigt. Det går inte!!! Nu är klockan i och för sig snart 18h och i vilket fall som helst är det snart dags att lämna kontoret.

Annars påbörjades i morse på jobbet en alla-hjärtans-dag-diskussion.

Min kollega (en man) mailade en animation från yahoo.fr där små gulliga hjärtan regnar över ett par och mannen sträcker ut ett paraply över kvinnan. Suck. Jag frågade varför han enbart skickade detta mail till hans två kvinnliga kollegor (jag och en till). Han kontrade med att de andra två manliga machokollegorna säkerligen inte skulle uppskatta det "gulliga" i animationen. Det var ju ett rakt svar men det var liksom självklart att jag skulle gilla det eftersom jag är kvinna. Men jag såg bara en sexistisk animation där mannen var hjälte och skyddade kvinnan från attackerande hjärtan. En "gullig" version av manliga och kvinnliga stereotyper. Som går hem!!!! För mina kollegor menar ju inget illa i att uppskatta denna animation, men det är ju precis så här vi fortsätter att låta manliga och kvinnliga klichéer styra våra tankar och handlingar.

Och, även om jag definitivt inte skulle placera mina manliga kollegor i kategorin "macho" så lik förbannat drar de ju alltid på läpparna när jag uttalar mig om kvinnor och feminism. Omedveten eller oskyldig härskarteknik?

Taxi Girl

söndagsfilosofi

Jag blir lite stressad över att det är söndag och att jag har bestämt mig för att berätta om hur även livet i Paris fylls med rutin och vardag men att det finns många piffiga element som både förgyller och förvirrar tillvaron och jag tittar på mina prickiga soffkuddar och lyssnar på fantastiska Anna Calvi och känner att gud vad coolt det hade varit om hennes röst var min så att jag kunde kanalisera mina lustar som varje dag springer åt hundrafemtio olika håll och lära mig att hantera punktering kommatecken utropstecken frågetecken.

Men.
Annars är jag ganska så nöjd idag. Ganska är ett sådant där ord man ska hantera med varsamhet eftersom det egentligen inte betyder någonting. Men det känns onekligen lättare att klämma in ett ganska istället för att bara säga jag är nöjd.

Å andra sidan tror jag inte att det är bra att vara nöjd varje dag ut och dag in.
Men ändå.
Jag är till exempel mycket nöjd efter en ostronorgie med champagne,  när jag vinner en argumentation om ekologiskt jordbruk med bartendern på min kvartersbar, över att hitta min favorithandkräm till nedsatt pris och så vidare. Detta är ju enbart små stunder av förnöjsamhet, och tur är väl det för hur kul skulle det vara att leva sig igenom livet och bara vara "nöjd" hela tiden? "Jag är så nöjd så". Men det är just det som är grejen,  om man tillhör den gruppen människor som är nöjda hela tiden så är det för att man inte vågar utmana sig själv med något annat än det som ingår i normen. Och för att dölja sin inre ångest över att livet är så inrutat går de runt och är nöjda. Och missar vad livet handlar om.

Ordbajs

Bor i Paris på en gata som är full med hundbajs. Kan lite om mycket och har en splittrad personlighet. Kan inte leva utan min cykel eller handkräm. Vaknar alltid på natten för att dricka vatten och kissa.

välkommen

Man måste börja någonstans och jag börjar här. Allt har en början och just nu finns det inga slut. Jag befinner mig i vad som ibland kallas för "mitt i livet". Och i självvald exil då. Joan as Police Woman är just nu min följeslagare.